Närkontakt med Vildsvin

Igår, lördag, red jag och L ut på Presley respektive Ouzo (varmblod). Det var ca -5 grader och blåste lite, men när vi kom ut på skogsvägarna täckte träden oss och det kändes vindstilla. Vi skrittade och travade lite om vartannat. Presley var pigg och pullade rätt rejält. Han ville vara först. Det märks att han har mycket bättre ork nu såväl konditionsmässigt som att han är starkare och orkar bära upp sig själv (med mig på ryggen). En härlig känsla! Tävlingsinstinkten har kommit fram även i honom, det måste jag erkänna att jag inte trodde skulle ske. Vi vek av från den plogade vägen och red uppför en backe. Hästarna fick pulsa i snön och fick ta i en hel del uppför backen. Och då! På krönet av backen, alldeles bakom det nedfallna trädet, där fick vi se något som rörde sig ca 75 m längre fram på vägen. Det fick syn på oss också, vädrade, spejade och bestämde sig. På nolltid tvärvände djuret, rivstartade och försvann i full galopp med kraftiga avstamp med bakbenen. Jösses vad snabb den var. Vi konstaterade att vi mött ett vildsvin. Vi gissade på en galt, en relativt stor sådan. Vi vände om vi också, ville inte riskera att träffa på hela klanen vildsvin. Hästarna var relativt lugna, som tur var.

Löshoppning

Häromdagen löshoppade vi Presley. Han är för rolig! Han är så zeeeg. Men han klämde sig över ca 85 cm i alla fall. Först försökte han smita undan genom att klämma sig mellan väggen och en "sockerbit". Då täppte vi till där. Sedan försökte han snabbt svänga runt åt andra hållet. Långpisken fick vara med lite där. Han har börjat att trotsa en hel del. Tur att han inte vet hur stark han är egentligen alla gånger. Nu finns i alla fall dörrar till ridhuset så han kan inte spränga sig igenom slanorna i ledet som han gjorde när E skulle löslongera honom i ridhuset. För att få bort fokus från dörren rasslade jag med en hink med foder. När han hoppat fick ha smaka lite gott ur hinken. Igår hade han nog lite träningsvärk.