Transportträning

Igår kväll fick vi hjälp av Å att transportträna Presley. Jag hade tagit "storbilen" så vi kunde koppla på transporten som var en boggitransport. Jag körde ut i paddocken och så kunde vi träna där i lugn och ro. Med bara en lina, rösten, kroppsspråk och en massa övertalning fick Å Presley att kliva in och ut i transporten 3 ggr (eller var det 4 ?). Den fösta gången tog det nog ungefär 30 minuter innan hn klv in. Då var han mentalt uttröttad och kunde inte stå emot längre. Han tyckte det var otäckt särskilt just när han kommer in med huvudet och inte har full koll på omgivningen utanför. Men andra och tredje försöket gick på mindre än en minut. Då trilskades han inte alls och det verkade som att han var mäkta stolt över sin prestation. Han fick morot och massa beröm med rösten. Klapp också förstås. Massa omklappning. Tack Å! Utan din hjälp hade det inte gått så bra. E och jg fick lära oss okså hur det ska gå till när man lastar en häst själv utan att följa med hästen in i transporten. Det gör ju att ett riskmoment försvinner. För det är mycket som kan hända om man går in med en osäker häst. Hittills har jag ju klarat mig. Vi har ändå lastat honom ett flertal gånger, men det har varit besvärligt alla gånger utom två. Helt klart har han i alla fall varit väldigt uppspelt och nervös inför det. Vi ska träna nästa vecka också. Förhoppningsvis blir han en lättlastad häst så småningom.

Vårens första ridtur för C

I fredags eftermiddag red jag ut på Presley tillsammans med R och ponnyn Solo. Det blåste friska vårvindar men väl inne på skogsvägen med gammelskogen runtomkring oss märktes det inte så mycket. Vi red upp på samma ställe där vi tidigare mött vildsvin, men idag såg vi inte skymten av något sådant djur. Det var skönt! Vi skrittade mest, travade lite grand. En kort galopp blev det i en uppförsbacke. Jag manade på Presley och gav honom hjälpen och då tog han galoppen direkt. Framsteg! Längre fram på vägen förvarnade R mig om att det låg en gran tvärs över vägen. Ojojdå tänkt jag, men den var inte så stor så jag styrde i trav mot den lägsta delen och Presley bara travade över den. På hemvägen styrde jag mot den högre, bredare delen av granen. Presley spetsade öronen. Jag kände att han var beredd och så i en enda rörelse var vi över på andra sidan. Det gick så mjukt och jag var följsam (för en gångs skull). Härlig känsla. Löshoppningsträningen har gett resultat. Det kanske kan bli en "hopp och kluns-tävling" framöver, tänker jag. Vi får se. Nu tränas det dressyr först och främst med P. E rider lektioner för Å oh Å är stenhård och envis och det ger resultat. Att trampa ordentligt med hovarna i 90-graderssvämgar har varit en sak de tränat på flera lektioner nu. Men det känns att Presley blivit mer känslig för hjälperna och att han begriper vad man menar. Fast ibland vill han slippa kraven och då ballar han ur en del. Man får inte ge sig.

Den första vårritten var skön! Den vill jag göra om många gånger.
/C